Resultat från Idéfestivalen: För ett bra liv på landsbygden behövs jämlika möjligheter

Kampanjen Idéfestivalen – diskussioner om ett bra liv på landsbygden startade i mitten av januari. I den första delen av kampanjen, som syftar till att åstadkomma en konstruktiv diskussion om landsbygden och landsbygden-staden, bjöds människorna in för att diskutera vad som behövs för att skapa ett bra liv på landsbygden i dag och om tio år.

Vilka frågor väckte diskussion och vilka insikter uppstod som ett resultat av diskussionerna i den första delen (18.1–26.2)?

Brödföda, tak över huvudet och gemenskap – det är vad människorna behöver

För att skapa sig ett bra liv behövs inga märkvärdigheter. Ett bra liv kretsar kring ett arbete och en utkomst, ett hem att komma till och närhet till service samt en känsla av delaktighet och gemenskap. Man efterlyser även tolerans och en positivare ton när man talar om landsbygden.

Man upplever att förutsättningarna för ett bra liv kan nås genom öppen diskussion och gemensamma aktiviteter. I dessa bör man inkludera barn, unga och barnfamiljer och lyssna till deras önskemål. Att fastställa gemensamma spelregler upplevs särskilt viktigt: när man delar tillräckligt med tankar, önskemål och behov att tillsammans bygga upp ett bra liv är man på god väg.

Diskussionen kan även berikas av att man involverar och lyssnar till dem som flyttat bort (t.ex. studerande), fritidsinvånare och människor från andra orter (t.ex. turister).

”Det behövs mer information om möjligheterna på landsbygden och mer "hype" kring landsbygden. Ett alltföt ensidigtr och generalisende narrativ leder till att landsbygden tynar bort, eftersom den minskar viljan att vara [i kommune] eller komma [till kommunen].” (3)

”Det går inte att definiera ett bra liv på ett enda sätt - ett bra liv innebär olika saker för alla. 2. Genom samarbete, dialog och med att lyssna på varandra åstadkommer vi mest och bäst! 3. Var och en av oss är utveckalare i sitt eget område, förnyare och förespråkare. 4. Det är oftast trevligast med ett leende på läpparna och glimten i ögat - tänk positivt! 🙂 ” (102)

”Det talas rätt lite om barns och ungas landsbygd och det mesta planeras ur de äldres och vuxnas perspektiv. Frågar man barn, hurdan skulle vara en bra landsbygd för dom?” (106)

Brödföda – dvs. en egen utkomst, en utkomst för partnern och utbildning för de unga

Alla kanske inte vet eller förstår vilka möjligheter det finns till ett bra liv på landsbygden. I Finland behövs mer ”hype” kring landsbygden. Relevant i detta sammanhang är tanken att landsbygdskommunerna bör utveckla i synnerhet de unga invånarnas band till hemorten. Det går endast om man lyssnar till de unga och utvecklar livsmiljön tillsammans med dem.

Ett av de orosmoment som lyftes fram i diskussionen är tillgången till utbildning i glesbygden. Hur ska det gå för de unga på landsbygden när läroplikten förlängs till 18 år, men det i praktiken inte finns tillgång till utbildning på andra stadiet i alla kommuner? Inte alla unga vill flytta hemifrån tidigt.

Andra centrala frågor gäller en utkomst. Vågar man flytta till landsbygden om det finns risk att man inte hittar ett jobb och en utkomst till sig själv och sin partner? Kulturen kring multilokalitet i arbetslivet måste förändras och bli mer flexibel. Och har man möjlighet att hitta en partner om man inte hittat en innan man flyttar till landsbygden? Många kanske ogärna flyttar ensamma, och om bara den ena parten hittar ett jobb motiverar det inte nödvändigtvis till att flytta.

Förutsättningarna för företagsamhet påverkas i sin tur av bland annat infrastrukturen, såsom vägnätets skick och dataförbindelsernas funktion.

”Det behövs folk på landet för att landsbygden ska förbli livskraftig. Också de som bor på landet bör kunna hitta en partner och livskamrat. Om vi stannar här ensamma så tystnar landsbygden. Det finns ljus i pörten kanse ännu 50 år, men sen släcker de. Lättare sagt än gjort.” (54)

”Det viktigaste är att man kan tjäna sitt levebröd, att man kan leva nogånstans. ”Möjlighet att leva” – vore en rimlig utkomst för alla. Näringar är viktiga, men att dom vore sådana att de gör det möjligt att leva rimligt, levebröd skulle räcka till att leva. Det är inte så viktigt att arbetet är sådant som man har utbildat sig till, men det borde vara först och främst vettigt och att man skulle få inkomst av det. Arbetet ska vara också meningsfullt.” (59)

”Det behövs nya vindar på landsbygden som motiverar till aktivitet. Vi behöver mod, försöksanda och uppmuntran! Man måste även ha lov att misslyckas.” (105)

Tak över huvudet – dvs. ett hem och närhet till service

Landsbygden i Finland är inte homogen utan alla områden har sina särdrag. Därför talar vi om landsbygderna i plural. Finländarna vill ha valfrihet, till exempel när det gäller att välja bostadsort, och jämlika möjligheter att leva, utöva företagsverksamhet och verka på landsbygden. Men vågar man flytta till landsbygden då servicen i allt högre grad koncentreras till de stora städernas centrum? Får man bygga ett eget hem i glesbygden? Frågan lyder: är det invånarna eller tjänsterna som lämnar en plats först – och hur är det andra vägen?

Den ständiga osäkerheten till exempel när det gäller tillgången till service gör det svårare att skapa sig ett bra liv och utveckla den lokala verksamheten och de lokala förhållandena. Därför önskas av beslutsfattarna ett positivare och modigare grepp för att utveckla servicen på landsbygden. Å andra sidan ser man det som en utmaning att invånarna ”uppskattar möjligheten till service mer än de använder den” (30). Man vill gärna ha tillbaka bybutikerna i form av multiservicecentrum med café, motionsplats, seniorklubb, bibliotek osv. (48)

Närskolorna på landsbygden och fjärranslutningarna är återkommande ämnen i diskussionerna och bland insikterna. Grundskolorna på landsbygden betraktas som lokalsamhällets hjärta. Varför kan man inte skjutsa skolbarn från centrum till landsbygden i stället för tvärtom? Man måste vara lyhörd för familjernas behov samt barns och ungas åsikter och respektera dem.

Av diskussionerna framgick det att barn i skolåldern önskar mer fantasi, deltagande i lekar och närvaro av de vuxna. Kan dessa utnyttjas även för att utveckla de ovannämnda angelägenheterna?

”Ett stort problem är den ständiga osäkerheten som tär på en i övrigt bra verksamhet --> det behövs säkerhet när det gäller till exempel funktioner och tjänster för att det ska löna sig att och man ska våga försöka.” (10) 

”När man blir vuxen har man inte länge lika bra fantasi. Det vore bra om de vuxna inte var så ”vuxna”. Men det är svårt att säga hurdana de borde vara.” (19)

”Landsbygdens dragningskraft härstammar från de unga... Ungdomarna är kristallkulan och ”ansiktet utåt”. (32)

”För mig som inte har barn öppnade den här diskussionen ögonen för hur viktigt skolnätet och byskolorna är. Deras värde när det gäller att locka människor till landsbygden bör inte underskattas." (63)

”För att utveckla landsbygden behöver man mod och uppmuntran --> det måste komma också utanför invider och samfälligheter --> man borde få kurage att försöka vara den efterlängtad förändringen.” (65)

”Kommundirektören med i ungdomarnas whatsapp-grupper.” (99)

Gemenskap – dvs. ett uppmuntrande lokalsamhälle som välkomnar nya medlemmar

Unga trivs i en vacker miljö, men närheten till naturen är inte tillräcklig för att få dem att stanna kvar. En trivsam miljö har stor dragningskraft, men för ett bra liv krävs gemensam sysselsättning, gemensamma lokaler (som kan användas även kvällstid) och gemensamma spelregler samt inte minst tolerans.

Tolerans är viktigt för många och något man vill öka. Gemenskapskänsla betraktas rentav som en nödvändighet för att man ska flytta till landsbygden. Som en skuggsida av en allt för stark gemenskap nämns en småstadsmentalitet som förhindrar andra att slå sig ner på orten. Även mobbning kan förekomma. I ett fungerande samhälle tar man genast tag i det. Kulturell verksamhet och gemensamma evenemang upplevs som viktiga metoder för att öka öppenheten, gemenskapen och toleransen. Andra metoder kan vara att välkomna nya invånare och till exempel en ny baby med ett välkomstkort.

För att genomföra (bya)gemenskapernas verksamhet behövs fler aktörer än en enda entusiastisk ungdom, som man gärna skulle överföra allt ansvar på. Att öka antalet aktiva unga i lokalsamhällena lyckas inte om det är allmänt känt att den aktiva i slutändan får göra allting själv. Det borde vara självklart att de unga inte lämnas ensamma så att ansvaret blir för tungt att bära. Däremot bör de stöttas att vara aktiva och företagsamma medlemmar av en större gemenskap. Av de vuxna önskas mer tid, ett lyssnande öra och delaktighet i barns och ungas aktiviteter och lekar. Avigsidorna med det mobila samhället tar sig uttryck i synnerhet i insikterna bland barnen i skolåldern.

”Vi måste tillsammans öka toleransen och ingripa när det behövs.” (15)

”De vuxna pratar mer än de leker. Det skulle vara roligt om de vuxna hade mer tid för barnen och lekte mer. Vuxna leker bara med sin telefon. Därför är barnen också på sina telefoner.” (18) 

”Landsbygdens mångsidighet och livskraft beror på små saker – dels politiken, dels attitydklimatet i området.” (28) 

”En bra framtid på landsbygden är en blandning av förnuft och känsla. Praktista materiala saker så som optisk fiber, trafikförbindelser, utbildningställen osv. Man måste hitta lönsningar för dessa saker och utmaningar. Sedan är det mycket frågan också om känslor, rykte och kultur. Vad som tycks vara ett bra liv och en eftersträvansvärd livstil, hurdana målsättningar unga har och hurdan miljö tycks vara det bästa för ens eget välmående osv.” (29)

Allt viktigare att beakta multilokalitet – i synnerhet inom hälso- och sjukvårdstjänsterna

I takt med att multilokaliteten ökar har man insett att man måste utveckla nya modeller för delaktighet. Dessa modeller bör även beaktas när man försöker locka nya invånare till orten. Multilokalitet betraktas i dag äntligen som en möjlighet och en livskraftsfaktor. Samtidigt funderar diskussionsdeltagarna hur bra man förstår realiteterna med att bo på landsbygden och hur man förhåller sig till dem.

När man diskuterar multilokalitet uppstår frågan om hälso- och sjukvårdstjänsternas tillgänglighet och flexibilitet. De rigida administrativa gränserna och deras inverkan på en smidig multilokal vardag är överraskande för många. Det behövs en förändring.

För barnfamiljer är det i praktiken omöjligt att skapa en multilokal vardag. Frågan uppstår om barnen kan gå i två skolor och/eller ha två olika dagvårdsplatser samtidigt till exempel på deltid.

”Dessutom är det nödvändigt att godkänna multilokalitet även inom hälso- och sjukvården för att upprätthålla den offentliga hälso- och sjukvården.” (62)

Mer information om idéfestivalsdiskussionerna

Fram till slutet av februari hade man ordnat 22 diskussioner inom ramen för Idéfestivalen. I diskussionerna deltog drygt 150 personer av vilka nästan hälften var under 29 år. Bland deltagarna fanns skolelever, unga och studerande, bya- och föreningsaktiva, företagare, kommundirektörer och riksdagsledamöter. De flesta diskussionerna ordnades i Lapplands, Kajanalands och Norra Österbottens områden. Ett varmt tack till alla som lett diskussionerna och deltagit i dem!

Bland de sammanlagt 121 insikter som diskussionerna gett upphov till finns åsikter av människor i olika åldrar och med olika bakgrund. Insikterna har numrerats och kan läsas i slutet av artikeln. Insikterna har även sammanställts på landsbygds politikens Viima-tavla (viima.com), som finns i artikeln nedan.

Diskussionerna fortsätter den 8 mars med frågan ”hur skapa mer välfärd med mindre medel”. Material och anvisningar för diskussionerna finns på sidan ideafestivaali.fi.

Besök sidan ideafestivaali.fi här och kom med du också!

Nyheten har uppdaterats kl. 16.18 med de insikter som saknades.