Gemensamma uttalandet

Inledande ord,

Denna landsbygdspolitiska resolution uttrycker vad skapandet av framtiden förutsätter av beslutsfattarna och oss själva – som aktörer på landsbygden.

Vi bjuder in dig, bästa beslutsfattare, till en konstruktiv landsbygdsdialog – för att tillsammans med oss skapa en hållbar framtid. En sådan där olika områdens, platsers och befolkningsgruppers behov, resurser och möjligheter förstås och synliggörs i beslutsfattandet. En framtid där övergången till ett hållbart samhälle förverkligas rättvist, genom att man med hjälp av flexibla lösningar stärker lika möjligheter i olika områden.

Vi som deltagit i Landsbygdsparlamentet 2021 och vi som har deltagit i utformningen av denna deklaration genom arbetsgruppen ”Maaseudun nuoret tulevaisuuden tekijöinä” (översättning ”Unga som framtidsaktörer på landsbygden”), Idéfestival Diskussioner om ett gott liv på landsbygden –kampanjen samt genom landsbygdspolitiska rådets nätverk förväntar att ni svarar på vår inbjudan och hör våra önskemål.

I dag den 30 september 2021 kungör vi följande:

______

Möjliggör fortsättningen på landsbygdens berättelse!

Den landsbygdspolitiska resolutionen 2021

Bilden av landsbygden formas utifrån hur vi – både landsbygdsbor och stadsbor – talar om landsbygden. Var och en har möjlighet att bryta stereotypier som har att göra med föreställningar om landsbygden. Hur skapar och stärker vi med våra egna ord den existerande uppfattningen om vad landsbygden är nu och i framtiden och vad den skulle kunna vara? Landsbygden är synonym för mångsidiga möjligheter. Synpunkter på detta bör lyftas fram i den samhälleliga debatten.

I det politiska beslutsfattandet ska beslutens återverkningar på landsbygden synliggöras. Landsbygdssäkring är viktigt med tanke på beslutens träffsäkerhet, effekter och sociala hållbarhet. Bedömningen av beslutens återverkningar på landsbygden ska göras föregripande och som en del av genomförandet och uppföljningen av besluten. För detta behövs bättre statistikföring, som också identifierar människors multilokalitet och statistiska snedvridningar. Beslutens negativa konsekvenser bör minimeras och lösningar som lämpar sig för olika områden bör möjliggöras. Förutsättningarna för boende på landsbygden och en smidig vardag på landsbygden ska tryggas också för kommande generationer.

Beslut för att bromsa upp klimatkrisen måste på grund av passivitet under tidigare årtiondena fattas medan krisen pågår. Landsbygdens och hela landets hållbarhetsövergång förutsätter helhetsmässiga och platsbaserade lösningar. Vid beredningen av politiska beslut och beslutsfattandet ska också konsekvenserna av de beslut som vi låter bli att fatta bedömas. Låt oss möjliggöra en fortsättning för landsbygdens berättelse.

En modern och digital landsbygd som förändras i tiden förutsätter modiga handlingar

Fungerande supersnabba datakommunikationsförbindelser är en förutsättning inte bara för att utveckla nytt arbete och ny företagsverksamhet utan också för att möjliggöra distansarbete, -studier och innovationer. Målet för täckande datakommunikationsnät på 100 megabit sattes upp i den föregående landsbygdspolitiska resolutionen från år 2017: ”För en framgångsrik landsbygd”. Tillräckliga offentliga medel ska tryggas för att ett heltäckande fibernät ska byggas och vara tillgängligt på lika villkor för alla hushåll senast 2025, också i de områden där de inte byggs på marknadsvillkor.

Landsbygden erbjuder möjligheter till innovativ och flexibel företagsverksamhet. För att möjligheterna ska kunna genomföras behövs företagstjänster, utbildning och stöd för människor i alla åldrar som drömmer om företagande. Det behövs bättre verktyg för att göra ägarbyten och generationsväxlingar smidigare. Information om ägarbyte och generationsväxling ska inkluderas i företagarutbildning, liksom också olika former av företagande och finansieringsmöjligheter samt fallgropar i företagande. Det är viktigt att företagandet främjas på ett övergripande sätt också som en del av fritidsverksamhet. Samarbetet mellan olika aktörer bör förstärkas. Det är också viktigt att identifiera inofficiella nätverk och deras roll i främjandet av företagande. Det finns behov av företagstjänster som svarar mot ungas, kvinnors och invandrares behov.

Multilokalitet är en möjlighet för både enskilda människor, samhällen, kommuner och regioner. Distansarbete och -studier ska vara möjliga och verksamhetsmodellerna för dem ska vidareutvecklas. Vardag och livet som förverkligas på olika platser ska underlättas med hjälp av flexibla offentliga tjänster. Alternativen för dubbelt kommunmedlemskap bör utredas vidare och även främjas genom försök.

Att påverka utvecklingen av den egna livsmiljön är viktigt för de fast bosatta invånarna liksom också för dem som flyttat efter studierna samt för multilokala deltidsboende invånare. Att stärka delaktigheten är viktigt i synnerhet för dem som har en önskan att återvända till sin hemkommun efter studierna. Praxis som förutsätter att studerande flyttar böckerna till studieorten ska demonteras.

De modeller för delaktighet som konstaterats vara bra måste utvecklas och tas i bruk modigt – både digitalt och ansikte mot ansikte. I synnerhet bör service utvecklas kollektivt, genom att engagera invånarna. Fungerande processer för delaktighet bör utvecklas så att de bär från lokal bynivå till regional nivå (också inom de nya välfärdsområdena) och ändra fram till statlig nivå. I och med att digitaliseringen förändras ska särskilt stöd erbjudas till användare av digitala tjänster.

I förändringarna i arbetslivet ska uppmärksamhet fästas vid möjligheterna till platsoberoende arbete. För företagare, distansarbetare och –studerande i regionen kan det i landskapen och kommunerna erbjudas arbetslokaler. Dessa kan för deltidsföretagare eller företagare vara avgörande med tanke på utvecklingen av företagsverksamheten och även för främjandet av ortens och regionens livskraft.

Tillsammans kan lösningar på problemet med geografisk obalans mellan kunnig arbetskraft och arbetsplatser hittas. Problematiken förutsätter att alla aktörer på arbetsmarknaden är aktiva i frågan. För att utveckla företagen på landsbygden behövs förutom preciserade stöd också riskfinansiering och garantier.

Den regionala specialiseringen ska underlättas så att det är möjligt att inrätta specialiseringsområden vid läroanstalter på andra stadiet. En utvidgning av högskolornas examensurval bör stödjas. Vid planeringen av utbildningsområdena ska också näringslivets behov beaktas.

I utbildningen måste man hitta en gyllene medelväg mellan samhörighet och nätverk och tillgängligt undervisningsutbud. Distansstudier möjliggör ett bredare studieutbud och underlättar livslångt lärande. I fråga om utbildningens tillgänglighet ska de studerande som är i behov av särskilt stöd och den språkliga tillgängligheten beaktas. Avstånden ska beaktas i utbildningen på andra stadiet och vid igenomförandet av läroplikten. Ingen ska vid ett för tidigt skede bli tvungen flytta på grund av studierna.

Inom transportservicen på landsbygden bör man identifiera möjligheten till nya innovationer och utvecklingen av dem också när det gäller affärsmöjligheter. Det är särskilt viktigt att samordna offentliga och privata trafiklösningar. I trafikinfrastrukturen ska man särskilt beakta de möjligheter som unga, studerande, invånare på flera orter och hushåll som saknar fordon har att röra sig mellan hemmet och service- och stadscentra.

Ett gott liv och smart anpassning kräver mod

Landsbygden erbjuder förutsättningar för ett gott liv. Människors ökade multilokalitet och det ökade intresset för landsbygdsområden skapar också nya möjligheter för livskraft. Den åldrande och minskande befolkningen utmanar landsbygdsområdena att anpassa sig, men framför allt att utveckla nya lösningar och verksamhetsmodeller.

Människan och medborgarnas delaktighet ska stå i centrum för utvecklingen av tjänsterna och skapandet av förutsättningar för ett gott liv. Tjänsterna ska tryggas på ett innovativt sätt, så att de svarar mot glesbygdens utmaningar med hjälp av digitala och ambulerande tjänster, genom att utveckla mångservicecentra och säkerställa tillgängligheten till digitala tjänster.

Kommunerna och landskapen ska ta i bruk verktyg för delaktighet, såsom partnerskapsbord, regionparlament, deltagande budgetering och medborgarråd. I synnerhet unga bör höras och växelverkan mellan generationerna främjas. Ungdomsfullmäktige eller andra påverkansorgan för unga ska garanteras yttrande- och närvarorätt på alla nivåer av beslutsfattandet.

Medborgaraktörer är centrala till exempel i produktionen av tjänster som är viktiga i vardagen och för välbefinnandet, i integrationen och hemmastadgande av invandrare, samt upprätthållandet av trygghet i vardagen. Medborgarverksamheten bör utvecklas och stödjas och förnyelsen och kontinuiteten i verksamheten möjliggöras. Ett sätt är att möjliggöra s.k. aktionsgruppers verksamhet, vilket kan sänka tröskeln för unga att delta i verksamheten. I och med att avkastningen av penningspel minskar måste statsunderstöden för medborgarverksamhet tryggas.

Medborgaraktörer är en viktig partner för myndigheterna när det gäller att upprätthålla tryggheten i vardagen på landsbygden. Det är viktigt att utveckla samarbetet och stödja nätverken. Trygghetskänslan är en personlig upplevelse som utformas som en del av det lokala samhället. Fenomen som orsakar otrygghet, såsom hatretorik, ensamhet eller oro för utkomsten, ska modigt identifieras också i lokalsamhällena. De lokala samhällena bör stödas förutom i beredskapen inför krissituationer också i att införa olika modeller för tidigt stöd och i att ta i bruk konstruktiv dialog. Också på landsbygden måste de kollektiva utrymmena göras trygga. Det är viktigt att utveckla toleransen. Vid utvecklandet av säkerheten bör man därutöver beakta olika verksamhetsmiljöer – även med tanke på myndigheternas resurser.

Rättvis övergång och koldioxidsmart landsbygd är en gemensam sak

När det gäller klimatåtgärder tycks ansvaret ofta falla på individen. Det behövs platsbaserade åtgärder också för att uppnå klimatmålen. Det är viktigt att ingen lämnas ensam i hållbarhetsomvälvningen. I klimatåtgärderna måste man beakta social och ekonomisk hållbarhet också ur landsbygdsområdenas invånares och aktörers synvinkel.

När det gäller hållbart utnyttjande av naturresurser på landsbygden bör man bedöma lokala nackdelar och fördelar även ur lokalsamhällenas synvinkel. Granskningen ska omfatta inte bara ekologisk hållbarhet utan också frågor såsom kulturarvsvärden och konsekvenserna för den lokala näringsverksamheten samt fastigheternas värde. Om skadorna är större än nyttan, ska naturresurserna hållas oförändrade. Det ekonomiska och samhälleliga mervärde som ett hållbart utnyttjande av naturresurser ger upphov till ska synas i den lokala ekonomin och i samhällenas välfärd.

På landsbygden förknippas klimatgärningarna med utnyttjande av naturresurser (t.ex. matproduktion, skogsbruk, gruvindustri) samt energiförbrukning (t.ex. boende och mobilitet). Genom att agera klimatsmart stöder man hela landets självförsörjning. Genom delningsekonomi, slutna kretslopp, lokala nätverk, plattformsekonomi och samhällelig verksamhet osv. kan inverkan från klimatåtgärderna ökas, men detta förutsätter att modellerna utvecklas så att de fungerar uttryckligen på landsbygden och att införandet av modellerna påskyndas på olika sätt.

I målen för den riksomfattande trafikpolitiken ska särskild uppmärksamhet fästas vid social och ekonomisk hållbarhet även ur landsbygdsbefolkningens synvinkel. Detta gäller både när man utvecklar resekedjor och när man styr individens val. Tillgängligheten till landsbygden och trafiken på landsbygden får inte ytterligare försvåras.

De möjligheter som ägarbyten och generationsväxlingar i företag på landsbygden erbjuder bör utnyttjas också i främjandet av klimatåtgärderna. Viljan att utveckla näringsverksamheten i en mer koldioxidneutral riktning bör stödjas. För detta behövs dialog, utbildning, nätverk och kompetensutveckling.

Som motvikt till att konsumera varor bör man i skattepolitiken gynna delningsekonomi samt utveckling och konsumtion av tjänster enligt modellen för cirkulär ekonomi.

I all ekonomisk verksamhet ska man beakta den relativa hållbarhetsfördelen, varvid man ska granska inte bara ekonomisk hållbarhet utan också ekologisk och social hållbarhet. Produkternas relativa hållbarhet bör tydligt lyftas fram också för konsumenterna.

Läs även åtgärdsförslagen som "Maaseudun nuoret tulevaisuuden tekijöinä" -arbetsgruppen sammanfattat (på finska): "Nuoret ovat prioriteetti nyt, eivät vain tulevaisuudessa".

Den första landsbygdspolitiska resolutionen "För en framgångsrik landsbygd!" publicerades i Landsbygdsparlamentet 2017 3.9.2017. Läs landsbygdspolitiska resolutionen 2017 i pdf-format via denna länk.

Utkastet till Maaseutuparlamentets gemensamma deklaration/uttalande (landsbygdspolitiska deklarationen) var öppet för onlinekonsultation och diskussion under Landsbygdsparlamentet på landsbygdspolitikens Viima-tavla (öppen 25–28.9). Viima-plattformen är nu stängd. Tack till alla som deltog i utformningen av deklarationen! Ett varmt tack till workshopledarna och ungdomsrapportörsgruppen!

Nästa steg är att arbetsgruppen för deklarationen uppdaterar utkastet baserat på de synpunkter som erhållits under evenemanget och under dess gång. Landsbygdspolitikens råd (MANE) kommer att behandla och godkänna deklarationen vid sitt möte 30.10.

Den godkända deklarationen kommer att uppdateras på denna sida efter rådets möte 30.10 och delas med beslutsfattare, beredare samt via MANEs nätverk till alla som påverkar landsbygdens vardag och liv, arbete och företagande, rörlighet och transport. En hoppfull framtid skapas tillsammans - inte ensam!

Läs utkastet nedan.

Mot ett alltmer aktivt, mottagligt och tryggt samhälle

Det landsbygdspolitiska uttalandet uttrycker vad framtidsbygget på landsbygden kräver av beslutsfattare, beredare, experter och oss själva - som påverkare och aktörer på landsbygden.

Vi ser landsbygdens framtid i livskraftiga, aktiva och hållbara landsbygdssamhällen som deltar i mångsidig ekonomisk verksamhet och bär ansvar för miljön och bevarandet av kulturarvet. En fungerande landsbygd innebär välfärd, välstånd, säkerhet och jämlikhet och är en del av byggandet av ett hållbart finskt samhälle.

Vi uppmanar alla parter att delta i skapandet av en hoppfull framtid!

Aktiv och fungerande landsbygd!

En smidig vardag på landsbygden innebär välfärd och välstånd. Detta möjliggörs av modern och fungerande infrastruktur, kontinuerlig utveckling av näringar, tjänster anpassade till verksamhetsmiljön, hållbar och rättvis användning av naturresurser samt aktiva lokalsamhällen. När lösningar sökes för att förnya livskraften måste även landsbygdens invånare, företag inom olika näringar och samhällen ha en aktiv och synlig roll som även hörs.

En fungerande och trygg grundläggande infrastruktur är utgångspunkten för att bygga livskraft oavsett område. De farliga vägförhållandena på landsbygden, utmaningarna med tillgången och funktionen av höghastighetskommunikationsnät och problemen med mobiltelefontäckning måste lösas på ett målmedvetet sätt. De stora prisvariationerna på energi, särskilt el, har lett till orimliga situationer både i vardagen och i företagandet på landsbygden. Ingen företagsverksamhet eller några digitala tjänster kan fungera utan möjliggörande infrastruktur. Offentliga investeringar i landsbygdsområdenas infrastruktur är kritiska och har långsiktiga effekter.

Välfärdsområdena omfattar även landsbygden och glesbefolkade områden, vars invånares välfärd, hälsa och tillgång till tjänster ansvaras för av välfärdsområdet. Närhetsprincipen bör värnas om för de tjänster de ansvarar för, inklusive social- och säkerhetstjänster. Att tillämpa olika platsbaserade modeller i implementeringen är av största vikt! Välfärdsområdenas offentliga upphandlingar har omfattande regionalekonomiska och landsbygdsspecifika följder – dessa måste identifieras och beaktas i beslutsfattandet.

Närskolorna är landsbygdens starkaste attraktionsfaktorer. I kommunala skolnätverksbeslut måste man säkerställa att beslutets betydelse och spridningseffekter på byarnas och områdets livskraft förstås. På nationell nivå gäller samma sak för nätverket av andra stadiets skolor: tillgången och tillgängligheten till utbildning är en kritisk fråga och måste garanteras med lagstadgade minimikrav.

Landsbygdens markanvändning och dess naturresurser utsätts för stora och motstridiga påtryckningar på grund av hållbarhetsövergången och klimatförändringen. I hanteringen av dessa omvälvningar är lokal acceptans avgörande och landsbygdens röster måste höras. Vid bedömningen av hållbarheten i nationella energilösningar måste de förändringar som påverkar landsbygdens markanvändning, landskap och verksamhetsmiljö identifieras och beaktas. Landsbygden är inte en resursperiferi för nationalekonomin och kan inte ses som en sådan.

För landsbygdens sektorer, från jordbruk till turism, industriell produktion och förnybar energiproduktion, måste socialt, ekonomiskt, miljömässigt och kulturellt hållbara lösningar utvecklas. Det måste säkerställas att den gröna och digitala övergången och kunskapsekonomin tjänar och skapar nya affärsverksamheter även i landsbygdens kommuner och städer, byar och lokalsamhällen.

Uppmuntran behövs för hållbara och lokalt baserade lösningar för permanent och deltidsboende, från byggande till resande!

Mottaglig landsbygd

Med en åldrande befolkning måste det satsas på att få kompetent arbetskraft och nya entreprenörer även till landsbygden. På landsbygden finns det relativt sett fler företagare och egenföretagare än i städerna. Genom samarbete mellan lokalsamhällen och arbetsgivare kan man stärka attraktionskraften och ge synlighet åt landsbygden som arbets- och bostadsort. Förmågan att ta emot invandrare och inflyttare till landsbygden måste stärkas – det börjar med var och en av oss själva, våra samhällen och även samhällsstrukturerna.

Den mottagliga landsbygden känner igen möjligheterna med ökad mångfald. Dessa konkretiseras genom att utnyttja deltidsboendes kompetens och aktivitet i lokalsamhällenas verksamhet, genom att använda tomma bostäder på nya sätt och genom att omvandla fritidshus till permanenta hem. Multilokalitet konkretiserar interaktionen mellan stad och landsbygd och stärker den regionala ekonomin. Tillgången till finansiering för renovering av bostäder är ofta en förutsättning för att en flytt till landsbygden är möjlig, men utgör också ett betydande hinder.

Det är viktigt att beslutsfattare förhåller sig respektfullt, lyssnande och inkluderande till olika åldersgruppers behov och tankar. När unga får en positiv upplevelse och bild av sin hembygd är det mer sannolikt att de återvänder efter studierna eller senare i livet, vars övergångsskeden och specifika behov måste identifieras. Det är viktigt att vårda om känslan av att tillhöra ett samhälle. Tolerans och öppenhet bidrar till att öka platsens attraktionskraft och hållbarhet.

Trygg landsbygd

Landsbygdens trygghet skapas tillsammans: välfärdsområden och kommuner, myndigheter, civilsamhället och lokalsamhällen. Utvecklingen av säkerheten börjar med att stärka omsorgskulturen med särskilt beaktande av de mest utsatta i samhället. Målet bör vara att öka känslan av trygghet, stärka omsorgen om varandra och säkerställa att hjälp är tillgänglig i rätt tid.

Lösningar på identifierade lokala utmaningar belyses som en del av kommunernas och byarnas säkerhetsplanering. I landsbygdens byar stärks den gemensamma omsorgen, befintliga resurser utnyttjas och beredskap skapas för att möta oväntade krissituationer. Samtidigt stärks byarnas gemensamma beredskap, det vill säga byaberedskapen. Byarnas säkerhetsarbete måste erkännas som en del av den övergripande säkerhetskedjan och som en väsentlig del av välfärdsområdenas och kommunernas planering.

Infrastrukturen - vare sig det gäller transport- eller kommunikationsinfrastruktur - måste byggas och underhållas på landsbygden så att den stärker hela landets krisberedskap och nationella försörjningssäkerhet. Energi- och livsmedelssjälvförsörjning är en del av den övergripande säkerheten. Genomförandet kräver arbetskraft, kompetens och uthållighet. Den offentlig makten måste på alla förvaltningsnivåer identifiera, beakta och även satsa på verksamhetsförutsättningarna och bobarheten på landsbygdsområden.

Landsbygden som en del av effektiv politik

Landsbygdens röster måste höras och beslutsfattare på alla nivåer måste lyssna därtill. Närdemokrati - invånarnas och landsbygdens lokalsamhällens deltagande - måste stärkas och i synnerhet i dialogen mellan byar, kommuner och välfärdsområden. Detta måste synas i kommunernas och välfärdsområdenas strukturer, processer och arbetsmetoder. Men även i den nationella politiken måste platsmedvetenheten ökas.

De politiska beslutens effekter på människor som bor i olika landsbygdsområden, företag som verkar på landsbygden och deras värdekedjor, lokala samhällen samt deras strukturer och inbördes relationer måste bedömas i alla betydande nationella reformer, strategier, program och lagstiftningsprojekt. Bedömningen av landsbygdseffekter genomförs proaktivt, deltagande, även som en del av genomförandet och uppföljningen av besluten. Negativa effekter måste kunna minimeras och lösningar som är lämpliga för olika områden måste aktivt sökas och möjliggöras. Bedömningen av landsbygdseffekter betalar sig tillbaka i form av mer träffsäkra åtgärder, effektivitet och undvikande av oavsiktliga, oönskade och indirekta effekter samt stärkande av den övergripande säkerheten.

Vid förberedelserna för EU:s nästa finansieringsperiod är det väsentligt för ett medlemsland som Finland, med gles befolkning, stora ytor och skogar, att landsbygdsutvecklingsåtgärderna stärks i de gemensamma politikerna. Den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) står inför stora utmaningar, där hela unionens landsbygd måste beaktas, särskilt de östra och norra gränsområdena. Även sammanhållningspolitiken måste se till Finlands landsbygd, dess behov och möjligheter. Förberedelserna och beslutsfattandet inom EU kräver en platsmedveten och till och med platskänslig inställning. Det är till hela Finlands fördel att vi aktivt påverkar EU:s landsbygdsavtal och konkretiseringen av EU:s långsiktiga landsbygdsvision. Genom dem kan landsbygdens vikt i EU-politiken stärkas.

Bilaga till deklarationen

Politiska rekommendationer

EU-beslutsfattande:

• Landsbygdsutvecklingsåtgärder bör förbli en del av gemensamma politikåtgärderna och de bör stärkas. För Finland är bland annat lokalt ledd utveckling och en bred definition av landsbygdens näringar av särskild vikt.
• Finländarna bör aktivt påverka Landsbygdsavtalet och EU:s långsiktiga landsbygdsvision för att landsbygden ska få sin rättmätiga plats på EU-politikens agenda och dess potential utnyttjas för att öka välfärden på ett hållbart sätt i hela unionen.
• Bedömningen av landsbygdseffekter (landsbygdssäkring) bör göras obligatorisk i centralt EU-beslutsfattande och lagstiftningsberedning.

Nationellt beslutsfattande:

• Bedömningen av landsbygdseffekter bör fastställas som en nationell skyldighet i nationella reformer, strategier och program där landsbygdsområden är en central målgrupp för genomförande och åtgärder, samt i beslut om grundläggande tjänster, särskilt på välfärdsområdes- men även på kommunnivå.
• Informationsproduktionen enligt stads-landsbygdsklassificeringen bör stärkas i nationellt producerade statistik och indikatorer för att möjliggöra bedömningen.
• Snabba och driftsäkra datakommunikationsförbindelser är nödvändig grundläggande infrastruktur. Ett fibernät som täcker företagsplatser, hushåll och använda fritidshus bör byggas senast 2030.
• Förutsättningarna för det civila samhällets verksamhet bör tryggas med tillräcklig finansiering. Nedskärningarna på 25–30 % i statsbidragen bör återkallas. Dessa satsningars multiplikatoreffekter i form av frivilligarbete är mångdubbla jämfört med statsbidragens belopp. Betydelsen av medborgar- och frivilligverksamhet på landsbygdsområden är kritisk och skiljer sig från medborgar- och frivilligverksamheten i städer.
• Värdeminskningen på landsbygdens fastigheter och svårigheten att få finansiering för företagsverksamhet eller bostadsköp på landsbygden har försvårats på ett sätt som hotar att utnyttja landsbygdens potential i ekonomin och människors välfärd samt försörjningsberedskap. Alternativ för att mildra situationen bör snabbt utredas och lösningar främjas.

Regionalt beslutsfattande:

• Välfärdsområdena bör säkerställa primärvård och räddningstjänster i hela sitt ansvarsområde, även på landsbygden och i glesbygdsområden, genom att aktivt utveckla lösningar som är lämpliga för områdena. Även den tredje sektorns centrala roll i detta bör erkännas och möjliggöras.
• Bedömningen av landsbygdens påverkan bör göras obligatorisk i välfärdsområdenas betydande beslut om tjänstenätverk.
• Samarbetet mellan kommuner och välfärdsområden bör förbättras för att stärka landsbygdens människors välfärd och trygghetskänsla. Systematisk dialog bör ökas i utvecklingen av välfärd och säkerhet, till exempel på forum för välfärd, hälsa och säkerhet.
• Landskapsförbundens strategier bör bättre erkänna möjligheterna och betydelsen av landsbygdsområden som platser för boende och företagande samt genomförande av försörjningsberedskap. Interaktionen mellan städer och landsbygd bör konkretiseras i landskapen. Nationell styrning och uppföljning bör stärkas.

Lokalt beslutsfattande:

• Kommunstrategier och åtgärdsprogram bör även inkludera mål och åtgärder på bynivå. Dessa bör utformas tillsammans med lokala aktörer och med deras deltagande. Kommunala beslutsfattare bör erkänna potentialen i kommunens landsbygdsområden och ta hänsyn till detta, till exempel i utredningar om skolnätverk. Närdemokratins förverkligande säkerställs genom regelbundet, aktivt och ömsesidigt by-kommun-samarbete, vars praktiska verktyg är till exempel byaforum, partnerskapsbord och deltagande budgetering.
• Kommunnivån är en central möjliggörare av arbetskraftsinvandring och byggare av mottagningskapaciteten i sitt samhälle. Detta bör göras målinriktat och den nödvändiga dialogen bör föras mellan alla aktörer.
• Landsbygdsområdenas säkerhet stärks genom att till exempel etablera byarnas räddningsgrupper och utrusta byarnas gemensamma lokaler som lokala beredskapscentraler (pavak). Definitionen av byberedskap som en kompletterande verksamhetsform i trängda krissituationer bör vara en del av varje kommuns säkerhetsplanering och verksamhet. Även i normala situationer bör byarnas lokalkännedom utnyttjas.
• Aktivt arbete bör göras för att utveckla multilokalt boende, och kommunala beslutsfattare bör ha mod att utnyttja glesbygdsområden som en attraktion för kommunerna. Kommunerna bör klargöra och underlätta omvandlingen av fritidshus till permanenta bostäder.